Funderar på hur du kommer ta det här.

Det känns konstigt.

Jag vill att du ska acceptera mitt och hans beslut men jag tror inte du komemr göra det.

Jag vill kunna umgås med dig igen, så som vi gjorde förut.

Men det tror jag aldrig kommer gå.

Jag saknar dom gamla tiderna.

Jag tror inte jag vill erkänna det, men jag saknar faktiskt tiderna med dig.

Alla skratt vi hade.

Den du fick mig att bli, du fick mig att må bra. 

Vi skrattade ikapp, vi grät tillsammans och vi pratade massor.

Just dom pratstunderna vi hade var wonderbara.

Jag saknar min vän.

Du var min bästa vän.

Mot slutet blev jag besviken på dig.

Du hade lovat mig att INTE ställa en fråga för jag visste att du skulle tolka det fel.

Men ändå, så stller du frågan och när jag svarar känner jag hur ALLA började hata mig.

Jag tyckte inte det var kul att bli sviken på det sättet.

Jag fick höra att jag var en dålig människa, att jag inte förtjänade dig osv...

Kul att höra det när jag litade på dig

Jag hade märkt ett tag att du blev allt konstigare.

Du var inte dig själv, då gick på automatik.

Jag var nästan alltid spänd i ditt sällskap, jag var rädd att trampa dig på tårna

Du gick runt och var förbannad hela tiden..

Nu när jag pratat ut med en om det så visar det sig att jag hade haft rätt.

Blev arg och besviken på dig.

Men sviken, det hade du gjort mig många gånger 

Ju mer jag tänker efter desto argare blir jag.

Du lovade så mycket, men du gjorde inte hälften

Du sa en sak, men gjorde tvärtom.

Kändes som du döljde något för mig.

Och varför jag misstänkte något var för det du sa rätt ofta mot slutet.

   Ställ aldrig en fråga om du inte vill ha svaret på den 
Jag förstod inte då vad du menade, men nu vet jag 
Att du ljugit för mig
Att du döljt allt för mig

Jag gillar inte den känslan 

Hur kan ens vän, ens bästa vän bete sig såhär.

Man gör inte så

Du fick mig att gråta till söms flera nätter.

Du fick mig att inte vilja leva

Jag hade tankar på att hoppa framför bilar och allt.

Men jag är glad att jag inte gjorde det

För efter mycket om och men 

Så har jag min dröm hos mig

Den bästa personen i världen har kommit in i mitt liv igen

Jag har den personen så mycket

Det går inte att beskriva i ord hur bra jag börjat må igen

Men nu hänger det på dig igen.

Jag är nervös och skakis.

Jag vill att du ska tycka det är okej, men det kommer du inte tycka

Jag vet inte hur det blir om du inte accepterar det

Känns inte alls bra!